Har någon sett Eternal Sunshine Of The Spotless Mind? Den filmen är flera år gammal, men den påminner mig om min situation som jag befinner mig i just nu. Som jag befunnit mig ett j*vligt bra tag i.

Under flera månader har jag gått runt och sörjt. Sörjt att en del av mig "dött". Jag kan inte koncentrera mig på nånting jag gör. Jag mår ständigt dåligt, gråter hela tiden. Jag känner mig helt svag i kroppen, jag blir sjuk rätt så ofta. Detta har gjort så hela min nervsystem har blivit rubbad så på köpet fick jag fibromyalgi.

Jag vaknar upp varje morgon och det första jag tänker på är dig. Vissa dagar kommer mina tankar undan, men snart hinner dom ikapp en. Jag önskar bara att dom försvann helt. Allt här hemma påminner om dig, allt jag gör påminner om DIG. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre!? Jag känner att jag saknar kontroll över mina tankar. Det känns som att en del utav mig har dött på riktigt. Jag vill va arg, jag vill ta ut min ilska, men på vem? Jag kan inte vara arg på honom. Visserligen har hans känslor försvunnit, men jag kan inte skylla något på honom. Jag trodde jag kommit över allt, men icke. Sen så har han träffat nån annan. Det gjorde inte saken bättre, men jag är glad att jag fått veta det nu, bättre förr än senare, för i längden hade det skada mig mer. Iofs vad kan skada mig mer än att jag dör av hjärtesorg!?

Återgå till filmen. Jag har under en tid tänkt på hypnos, nån sort av brain-feeling-killer. För jag ser ingen annan utväg. Har försökt med allt annat. Min kompis bad mig kolla på filmen för att få mig att tänka om, det kan finnas följder i framtiden med det man gör. Jag vill inte koppla min hjärna till nån maskin som raderar mitt minne, jag vill ba att min sorg försvinner, men självklart vill jag ha mina minnen kvar - våra fina minnen. För det vi hade va något fint. Jag bryr mig inte om han saknar mig eller inte, det viktiga är att vi är vänner och stödjer varandra i det mesta. Jag stödjer inte hans val just nu, men om det gör honom happy.. so fine. Så länge han är glad så. Jag kommer alltid tycka om han, oavsett vad han gör för val i livet. Han va min första kärlek, det kommer han alltid att förbli, önskade bara att han var den sista också, men livet har väl annat att erbjuda oss. I think.. Det känns bara jobbigt att ha förlorat sin bästa vän..

Tiden läker väl alla sår.. För mej har tiden bara gått sakta..